Östersunds FK

Sportbladets tips:
(Allt om Östersund nedan – för övriga lag klicka på lagnamnen)

KRÖNIKA

Östersund är inte bara ett poplag – de är på riktigt

Trötta på Östersundshajpen?
Det är inte jag.
Jämtarna stoltserar med en sällsynt hög svansföring – men nykomlingen har också har fog för det.

Bortsett från publika storlag som AIK, MFF, Djurgården och Hammarby är det här den mest omskrivna nykomlingen i allsvenskans historia. Det går inte ens att jämföra med Assyriskas byråkrati-uppflyttning 2005, som ändå renderade i en massproduktion av texter, inslag och reportage.

Östersund har defintivt blivit mediernas kelgris. Allt tack vare ordföranden Daniel Kindbergs totalkompetenta storhetsvansinne, föreningens uppmärksammade kulturprojekt, tränaren Graham Potters lättälskade fotbollsfilosofi och vältaligheten från spelare som Brwa Nouri.

ÖFK har varit så i ropet att fotbollsmagasinet Offside kände sig nödgade att – redan innan de spelat en enda allsvensk match – försöka ta ner jämtarna på jorden med ett granskande reportage. Även Robert Laul, Sportbladets allsvenska nestor, har vid mer än ett tillfälle försökt dämpa hajpen med ett par vassa omdömen.

Jag förstår den instinktiva reflexen att störa sig på en megalomanisk nykomling som omedelbart tror sig kunna utmana om SM-guldet, men jag tycker ändå att ÖFK förtjänar bättre. Östersund är ingen dagsslända utan frukten av ett långsiktigt, målmedvetet arbete. Det finns en struktur, helt enkelt.

Här är tre exempel, alla välkända för den insatte, som visar varför Östersund inte är ett poplag i mängden.

* Graham Potters scoutingnätverk är ett av allsvenskans bästa, även om Östersund snarare värvat inom Sverige än utomlands de senaste åren. ÖFK verkar ha tillgång till helt andra marknader än övriga klubbar – vilket gör att de kan spela en annorlunda typ av fotboll.

* Spelidén, som nästan är fundamentalistisk i sitt krav på en bollhållande fartfotboll, är hyperintressant bortom ytliga omdömen om ”rolig fotboll”. Potter är Sveriges kanske mest innovativa matchcoach och tillför en ny taktisk dimension med ständiga positionsbyten på spelarna.

* Viljan att forma en egen identitet – präglad av kultur, mjuka värden och acceptans – framstår som genuin. Det är inget simpelt PR-trick utan något som verkligen genomsyrar alla nivåer av föreningen. Östersund tror på riktigt att killarna i laget blir bättre människor av teater, dans och bokcirklar – och i förlängningen mer avslappnade och skickligare fotbollsspelare.

Ni märker: Östersund är på riktigt.

KLUBBKOLL

Så tippar Robert Laul

16. Östersund
Jag tycker att Östersund är lite uppskrivna. Jag är också lätt allergisk mot nykomlingar som tror att de kan ta över allsvenskan med ”en egen fotbollsidé”. Jag får kraftiga Ole Mörk-vibbar här. Och allt landar i knäet på Walid Atta som ska hålla ihop försvaret.

Ekonomin

Bulldozern Daniel Kindberg är som bekant inte den slappa, nöjda typen. Ordföranden siktar på att föreningen ska vinna SM-guld, och har dessutom en genomarbetad plan för hur det ska gå till.

När Sportbladet intervjuade honom efter uppflyttningen förklarade Kindberg ur ekonomin ska stärkas.

– Det är ingen hemlighet. Det krävs en hävstångseffekt över tre år där vi ska dubbla vår omsättning. Från 30 till 65 miljoner ungefär. Då utmanar vi om att bli svenska mästare. Det är ingen särskild avancerad hjärngympa eller hjärnkirurgi.

Hur ska det gå till?

– Den största utmaningen ligger inte på laget eller spelarna – den ligger på marknadsgruppen. Hela näringslivet i Östersund och hela Jämtland måste finnas bakom oss. Vi ska också bygga ut arenan (Jämtkraft Arena) så att den tar tio-elva tusen.

Enligt Kindberg måste alltså ÖFK fördubbla såväl kapaciteten på Jämtkraft Arena (där är de på god väg) som föreningens omsättning (inte riktigt lika nära). Han är känd som en nästan sjukligt handlingskraftig person, men det är givetvis en enorm utmaning för Östersund att lyckas expandera kraftigt under en kort tidsrymd.

Startelvan

Så ska Östersund spela

Östersund har inte en betongfast formation, utan flera olika sifferkombinationer som Graham Potter likt en matematiker räknar om under matcherna. 3-4-3, 4-3-3 eller 5-3-2 är de mest vanligt förekommande formationerna. Men det är inte så simpelt som att yttrarna varierar från en låg eller hög utgångspunkt. När Potter signalerar något från bänken kan ÖFK:s mittbackar hejvilt byta plats med innermittfältarna, och forwards med yttrar.

Den röda tråden är att nykomlingarna alldeles oavsett formation spelar ett extremt bollhållande, tekniskt bevandrat och tålmodigt passningsspel.

Största problemet? Östersund spelar en svårutförd fotboll som ställer (för?) höga krav. Tappar de för mycket boll i uppbyggnadsspelet kommer de naturligtvis straffas hårt i allsvenskan.

Unga genombrottet

ÖFK är skickliga på scouting, men sämre på att förädla egna produkter till A-lagsspelare. I årets trupp är ynglingarna få. Men… Hosam Aieh, kanske? Finurlig ytter med en relativt brokig karriär. Har dock tuff konkurrens på sin position och får svårt att ta en plats i startelvan.

Succé-köpet

Offensiva mittfältaren Saman Ghoddos har övertygat under försäsongen enligt rapporterna från Jämtland. Kan spela på i princip samtliga offensiva positioner i Graham Potters omväxlande formation, vilket är en förutsättning för ÖFK:s anfallande spelare. Har dessutom varit en garant för poäng de senaste säsongerna i superettan och måste i hela taget betraktas som en mycket klok värvning.

Flopp-köpet

Jamal Blackman lånas in som förstemålvakt någon månad före seriestarten. Det är onekligen en tydlig misstroendeförklaring mot Aly Keita och Haraldur Björnsson. Det känns kortsiktigt och, ja, riskabelt att låna in en ung reservmålvakt fram till sommaren. En 22-åring som när som helst kan kallas tillbaka till Chelsea. Inget ont om Blackman, men situationen är inte optimal.