AIK

Sportbladets tips:
(Allt om AIK nedan – för övriga lag klicka på lagnamnen)

KRÖNIKA

AIK:s styrelse argumenterar som ett bortskämt barn

Malmö FF är ensamt rikare än alla andra klubbar.
Då kräver AIK:s styrelse att Andreas Alm vinner allsvenskan.
Styrelsen längtar efter ett guld – därför kräver de ett guld.
Så argumenterar bara ett bortskämt barn.

Andreas Alm har som bekant inte vunnit något SM-guld med AIK. Han delar det ödet med 32 av de 35 senaste huvudtränarna som föreningen anställt sedan början av 50-talet.

Alm är däremot den tränare som under längst sammanhållen tid basat över AIK sedan citatmaskinen Rolf Zetterlunds sejour på 80-talet. 42-åringens epok sammanfaller också med den minst turbulenta perioden inom föreningen på många år. Någon typ av kaos ligger naturligtvis alltid på lur i den kroniskt konfliktbenägna klubben, men faktum är ändå att skandalnivån sällan slagit i taket på Segui-skalan. Det har också lett till fina – stabila! – sportsliga resultat. 

Även i år tyder mycket på att Andreas Alm kan lotsa den breda, men inte lika spetsiga, spelartruppen till en framskjuten plats i allsvenskan. Malmö FF, som ensamt har större eget kapital alla andra föreningar tillsammans, är givetvis solklara favoriter. AIK är dock en av tre-fyra konkurrenter som kan utmana om allt klaffar. Det är föreningens plats i näringskedjan just nu.

Då går styrelsen – i vad som mest verkar vara en intern maktdemonstration – någon vecka innan seriestarten ut och kräver att Andreas Alm ska hämta hem guldet. 

Det är en parodiskt dålig tajmning och sätter onödig press på en spelartrupp under ombyggnad. Krav och höga ambitioner är inte nödvändigtvis fel, men är de inte förankrade i verkligheten blir det bara ord.

Det finns ingen sund logik i följande tankekedja: ”1. Det var länge sedan vi vann guld. 2. Vi vill ha guld. 3. Vi kräver guld”.

Av allt att döma är det så styrelsen har resonerat, helt utan att ta årets allsvenska förutsättningar i beaktning. Så argumenterar bara ett bortskämt barn.

Eller är det bara en plan för att kunna tvinga bort Andreas Alm från klubben?

Det är i vilket fall ett tajt race om vad som är dummast.

KLUBBKOLL

Så tippar Robert Laul

5. AIK
Ny, tung anfallsduo i ordets rätta bemärkelse. Tränare Alm får forwards som är lite mer lättstyrda men också utan den unika kreativitet som Bangura/Goitom stod för. Men kanske kan Amin Affane fortsätta blomma som han gjort under försäsongen.

Ekonomin

AIK:s ekonomi borde vara välmående. En nya arena i en pulserande storstadsregion (stora publikintäkter) där landets största företag finns samlade (feta sponsorintäkter) och Sveriges näst bästa publiksnitt förra säsongen.

Ändå läcker föreningen som ett såll och gick med minusresultat på ett par miljoner för 2015. Resultaten hade varit ännu sämre de senaste åren om det inte vore för att ständiga spelarförsäljningar inbringat pengar som dolt de strukturella problemen.

Relativt nye vd:n Mikael Ahlerup har lovat att sanera ekonomin. Här är fyra viktiga punkter:

* Ser över dyra och onödiga avtal.

* Få ut mer av varje betalande besökare (höja biljettpriser)

* Tjäna mer pengar när man väl säljer spelare.

* Lösa den ekonomiska tvisten med Friends Arena.

Lättare sagt än gjort?

Startelvan

Så ska AIK spela

Rakt, snabbt, fysiskt och – hoppas Andreas Alm – effektivt. Kraven på resultat är öronbedövande och AIK kommer spela en medvetet enkelspårig fotboll under 2016. Med bollen blir ”Gnagets” 4-4-2 ett 3-5-2 och Haukur Hauksson glider upp som en högerytter. Det ger spännande nyförvärvet Amin Affane fritt spelutrymme att driva in med sin redan fruktade vänsterfot. AIK pressar, särskilt på hemmaplan, ofta sin motståndare genom att flytta upp yttrar och anfallare extremt högt i banan. Mycket handlar om att få in vassa inspel mot forwards. Antingen genom den tidiga långbollen från backar eller innermittfältare, eller via individuella aktioner från yttrarna. AIK har allsvenskans tyngsta anfallare, så taktiken framstår som rimlig.

Unga genombrottet

AIK ska ha beröm för sin målmedvetna satsning på akademin, och det finns en uppsjö av talanger att lyfta fram. Jag är dock, precis som många andra, extra svag för Alexander Isak. 16-åringen är valpigt långsmal och borde halka runt som Bambi på sin smala pinnar till ben. Men icke. I stället suger han in bollar, spelarfördelar och visar i det stora hela upp ett moget targetspel. Eftersom han dessutom är en ovanligt säker avslutare är det inte konstigt att alla pratar om Alexander Isak.

Succé-köpet

Sportchefen Björn Wesström var inte blyg under vintern. Ett lass med allsköns offensiva namn har hämtats till AIK och Amin Affane är den som sett mest sprudlande ut under försäsongen. Det tidigare ungdomsproffset har – om ni tillåter svulstiga övertoner – inte så lite påmint om en allsvensk version av Arjen Robben. Vänsterfoten är en av seriens krispigaste när han viker in i banan.

Flopp-köpet

Man ska inte sparka på den som ligger, men… Eero Markkanen har onekligen blandat och gett under försäsongen. Den storväxte forwarden är effektiv när han använder sin storlek och spelar enkelt, men har ideligen försökt sig på svåra tekniska finesser under våren. 24-åringen har inte varit harmonisk under matcherna och i det hela taget verkat lynnig.

Fansens röst

Tre frågor till fansen

Niklas Strömstedt, musiker:

1. Vad känns bäst inför säsongen?

– Jag tycker att det verkar som att det är en väldigt bra stämning i truppen. Det känns som att Jens Gustafsson har kommit in med nytt syre och nya tankar. Nyförvärven är bra och motiverade. Det känns positivt över huvud taget.

2. Vilken är din största oro inför årets säsong?

– Skador förstås, på viktiga spelare. Det kan man aldrig gardera sig emot.

3. Vilken spelare gör succé?

– Niclas Eliasson. Hans teknik, snabbhet och spelsinne imponerar. Han är orädd och har hållit på ett par år nu. Min förhoppning är att han blomstrar i år.